Hemkommen från en riktigt bra partistämma i Karlstad med mitt parti Moderaterna. Det parti jag tillhört i 25 år. Ett parti i vilket jag sett ett par partiledare såväl göra sina avtryck som passera revy. Ett parti där vi varit vana vid högt i tak och riktigt bra diskussioner med ett givande och ett tagande. Men när beslut fattas utan delaktighet och diskussion blir resultatet sällan så där värst hållbart.

I Karlstad har vi fattat en rad beslut som tycks få vänsterdebattörer och ledarskribenter att gå i spinn över att Moderaterna nu inte längre är de Nya Moderaterna. I ärlighetens namn andas de nog en desperat förhoppning om att vi nu återigen blir partiet på 20 %. Nu är vi i deras ögon inte längre varken människovänliga eller kollektivavtals kramare. När det kommer till det sistnämnda kan jag nog tala för en hel del av oss. Det har vi aldrig varit.

Nu är vi enligt vänstern de gamla Moderaterna. Men i ärlighetens namn. För det första, förankrade beslut är hållbara. Andra är det inte. För det andra, lika väl som Moderaterna valde att se 2003 års utmaningar väljer vi nu att se dagens. Tider förändras och politiska partier med dem. Det fanns en tid då Moderaterna inte alltid var bäst på just det men en sak är säker. Det är vi nu. Vi ser dagens utmaningar. Vi jobbar med dem och vi är framförallt beredd att ompröva tidigare tagna beslut om tiderna förändras. Svårare än så är det inte.

Det är på en partistämma vi sätter politikens inriktning för de kommande fyra åren. Det är majoritetens röst som avgör. Men den gör det efter en debatt. Och när debatten har tagits. Röstningen skett. Då kan vi tycka vad vi vill om det men då är den vårt partis åsikt. Det finns ledningar i vårt parti som inte visat partistämman den respekt den måste ha för ett vitalt och fungerande parti. Det har man fått betala för. Anna Kinberg Batra har lyssnat, tagit till sig och förstått. Därmed har hon nu också sitt parti bakom sig. Svårare än så är det inte.