Kan vi lära av Thomas Piketty?

PickettyJag har ägnat någon dag åt att läsa Thomas Pikettys bok ”Kan vi rädda Europa?” En bok där en rad av hans krönikor mellan 2005 till 2015 finns samlade. Ämnena varierar men fokus ligger på skuldkrisen och eurosamarbetet. Piketty är professor i nationalekonomi vid Paris School of Economics. Han har för många gjort sig känd som den hårdföra vänsteragitatorn som är för mer statlig styrning och högre skattetryck.

När man nu tillbringat några timmar med Piketty framstår han som vänster men inte speciellt hårdför. Hans penna attackerar såväl vänster som högerut. Den vida omtalade 35 – timmars arbetsvecka som Frankrike genomfört beskriver han som ett allvarligt politiskt misstag såväl ekonomiskt som socialt. 35 timmars vecka har inte gett fler jobb. Den har gett ökad övertid. Den har i de flesta fall inte bidragit till mer tid med familjen.

I kategorin viktiga åtgärder för fler i arbete menar han på att skattefokus bör läggas på kapital och konsumtion snarare än på inkomst och höjda arbetsgivaravgifter som många förespråkar i Frankrike. I hans värld leder inte beskattning på arbete till fler jobb.

Den ständiga franska debatten om att höja landets minimilöner menar han på inte kommer att bidra till ökat välstånd. Han anser snarare att man bör införa en negativ inkomstskatt (en variant av basinkomst) för att stärka låginkomsttagarnas köpkraft. Negativ inkomstskatt är en ersättning till den som saknar eller som har en låg inkomst. Ersättningen är sedan tänkt att fasas ut i takt med ökande arbetsinkomst.

Det var faktiskt den nyliberala Milton Friedman som menade på att negativ skatt, om nivån var låg, skulle vara betydligt bättre än dagens system. Han såg dock gärna negativ skatt i kombination med platt skatt. Den största fördel han såg med systemet var att den enligt honom skulle garantera att ingen hamnade under fattigdomsgränsen. Nixon administrationen föreslog faktiskt en reform som byggde på tanken om negativ inkomstskatt. Om än att den aldrig såg dagens riktiga ljus.

Milton Friedman är den forskare som Piketty tycks respektera allra mest. Kanske inte främst för att han delar hans åsikter utan för den genuina forskare han anser att Friedman var. Med en noggrannhet och objektivitet sällan skådad som han själv beskriver det.

Men visst. Man ska vara ärlig.  Piketty talar länge och väl om centralisering, återtagandet av makten över centralbanker, höjda skatter på förmögenheter och införande av arvsskatter. Han talar om att beskatta höginkomsttagare hårt och har en stark förkärlek till kapitalbeskattning.  Den röda socialistiska tråden i Pikettys resonemang är tydlig liksom hans agenda. Samtidigt känns hans tankar nyanserade och den hårdföra retoriken syns tydligast i skrivandet om förmögenheter.

Kan jag då lära av att läsa Piketty?

Jag som personligen står för mycket av det motsatta. Jag som tror på mindre statlig styrning och mer i den egna plånboken genom väsentligt lägre skattetryck. För endast där skatten är lägre är friheten högre.

Att läsa är att lära. Jag har lärt av att läsa Piketty. Jag har lärt att allt som sägs om denna nationalekonom inte är hela sanningen. Jag har lärt mig att se saker som han ser dem. Det betyder inte att jag delar hans åsikt men jag kan se och respektera hans tankar. För det är ju som så att först när man har respekt för andras åsikter, kan man stå för sina egna.

Sen har han fått mig att göra slut med euron också. Men om det skriver vi i nästa inlägg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *