Förra måndagen checkade jag in för mitt allra första arbetspass på SUS, Skånes universitetssjukhus under vad jag valt att kalla Din vän i politiken. Närmare bestämt på IVA Neonatalavdelningen i Lund. Det är den avdelning där man tar hand om alla de barn som föds för tidigt men också den där man hanterar allvarliga problem som kan ha uppstått vid förlossningen. Jag checkade in till mitt arbetspass klockan 06.45. Bytte om till arbetskläder och påbörjade min hospitering.

Jag hade den stora glädjen att gå sida vid sida med två sjuksköterskor och två undersköterskor som tillsammans vårdade och ansvarade för fyra barn. Jag mötte och samspråkade också med barnens föräldrar. Jag fick känna deras oro i varje andetag. Hoppet som fanns men också oron som inte kan lämna. Inte i den situation som man upplever.

Det var en fantastisk dag från början till slut. Det jag upplevde och fick med mig kommer att finnas med mig livet ut. Att få sticka in handen och hälsa på det lilla knytet som inte vägde mer än 470 gram är en känsla som inte går att beskriva. Eller varför inte den lilla kille som nu äntligen var på väg hem till sitt närsjukhus (Lund vårdar för många län i sin närhet och erbjuder IVA Neonatal i världsklass) och snart vidare hem till sin mamma och pappa. En kille som vars hjärta slog efter alldeles för många minuter och hans första andetag togs efter nästan en halvtimme men som efter alla undersökningar ser ut att må och utvecklas väl. Men låt oss sist men inte minst tala om den lilla tjej som kommit in dagen innan och som vi inte vet om hon klarar sig. Om än att hon gav det den största av kamper.

Barnen är världens underverk. Den insikten kan jag som inte har några barn ärligen säga kom till mig på allvar den där dagen. De här barnen kommer leva kvar i mitt hjärta men också den värme jag möte från all personal. Vi hade fantastiskt fina samtal den här dagen. Jag lärde mig massor om er vardag, era utmaningar men också er stora glädje i ert jobb. Men då det var Ulrica ni mötte snarare än moderaten skriver jag inte här om vad som sas och mina tankar kring det. Vet att jag bär det med mig. Vet att jag kommer jobba med det.

Tack för att jag fick komma till er och dela er dag!

Ulrica