Barnakuten – Inte en dag som alla andra!

BarnakutenFörra fredagen vid den här tiden hade jag förmånen att få stifta bekantskap med föräldrarna till en ettåring som kom in med ambulans till barnakuten i Malmö. Jag fanns där när de kom. Jag kunde ta på oron. Ledsamheten fanns i rummet. Läkarteamet fanns direkt på plats och omgående sattes det igång med en rad tester. När dessa inte gav de resultat man ville se begärdes en CT röntgen av barnets huvud. Tid för CT röntgen kom 1 ½ timme senare. Imponerande tycker jag. Efter att flera gånger själv ha legat i maskinen var det nu både intressant och oroande att kika på den lille killens bilder på andra sidan glaset.

Strax innan jag lämnade dem för att gå av mitt pass så vände det för deras son. Han började le och den han log mot först var mot mig. De leendet gick rakt in i hjärtat och när man sedan såg hans föräldrars reaktion när de förstod att saker nu började gå i rätt riktning. När läkaren kommer in och säger att det här ser riktigt bra ut. Detta efter för dem några helvetestimmar. Ja, den känslan. Just den känslan. Den kommer jag bära med mig länge.

Det är ju så att sjukvården många gånger handlar om liv och död. Inte alla men många. Jag frågar alltid personalen om de känner att de har det stöd de behöver i tuffa situationer. Om det finns samtalsstöd. Om kristeam kopplas in. Glädjande nog har alla svarat att det fungerar mycket bra med stödet till personalen vid svåra omständigheter. Jag frågar också om man tar med sig jobbet hem. De allra flesta svarar nej på den frågan. De svarar att man inte kan det. Det skulle inte funka. De säger att klart man kan känna oro och fundera på om patienten finns där morgonen därpå. Men fortsätter de, om patienten finns kvar är det för hans/hennes skull jag måste koppla bort det. Men också för min egen och för min familjs.

Jag gjorde närmare nio timmar på barnakuten i Malmö iklädd de vita kläderna jag kommit att trivas riktigt bra i. Fick testa på allt från att sitta i luckan och ta emot patienterna, vara en del av triagen men också vara med sjuksköterskan hos de patienter hon kom att ansvara för den kvällen. Varierande problem alltid en sjuksköterska arbetandes på en lösning.

En av de saker som glade mig lite extra den kvällen var att se de positiva effekterna av beslutet Alliansen tog vid sin tid vid styret om att öppna en vårdcentral vägg i vägg med akutmottagningarna. När jag satt i mottagningsluckan så var det flera patienter som vi valde att skicka till vårdcentralen. Efter bara en liten stund kom en sjuksköterska från vårdcentralen och tog patienten med sig. En öroninflammation behöver inte ta upp tiden på barnakuten. Inte heller lite feber och hosta. Vårdcentralens läkare jobbar i nära samarbete med akutmottagningarna och skulle det behövas så kommer patienten åter i akutmottagningens vård. Inte då längst bak i kön utan på den plats och utifrån den prioritering som görs för patienten.

Jag har sagt det för och kommer att säga det igen. Att genomföra de här arbetspassen är faktiskt bland det mest belönande jag ägnat mig åt. Personalen tar emot en med öppna armar och samtalet är ständigt pågående.

Tack till all personal på barnakuten i Malmö för mina timmar hos er!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *